Du är här: Om SiV / Mariannes blogg

Att vara förtroendevald. Förtroende. Vald.

Jag får nypa mig i armen emellanåt, och verkligen påminna mig om att det är verklighet. Tillräckligt många har visat mitt parti – och mig så pass förtroende så att jag fått möjlighet till den spännande verklighet som nu är min vardag.

Jag är relativt ny inom detta område. Sju år som politiker, varav två som fritidspolitiker – och redan fem år som heltidspolitiker! Det har gått undan, det tar tid att lära sig spelets alla regler, men jag älskar detta uppdrag. Visst finns det många hinder, det är definitivt inte bara att ”tuta och köra” – och tålamodet tränas rikligt. Men tänk - att varje dag få jobba mot en bättre morgondag!

 

Vem är Marianne Utterdahl

Jag är förtroendevald i Sjukvårdspartiet i Värmland (SiV). Mitt huvudsakliga uppdrag är att vara Ordförande och landstingsråd för SiV, och ordförande i landstinget i Värmlands Primärvårds- och psykiatriutskott (PPU). Som landstingsråd har jag ansvar som gruppledare för SiV:s förtroendegrupp (fritidspolitiker) i landstinget och regionen. Som Ordförande i partiet leder och samordnar jag partiets utveckling och verksamhet och i PPU för vi dialog med verksamhetsföreträdare och följer ärenden på väg till beslut inom område öppenvård; vårdcentraler, barnavårdscentraler, mödravård och Hälsa habilitering.

I denna blogg kommer jag att dela med mig av reflektioner och tankar utifrån mina uppdrag - som kanske inte alltid ”passar” i debattartiklar, inlägg på sociala medier eller liknande.  Jag önskar att fler skulle upptäcka det ”politiska hantverket”, och vilja vara med och utgöra en viktig pusselbit i det demokratiska arbetet. Och dessutom, tänker jag bra när jag skriver, och läser vad jag skriver. Så, mitt i den hektiska vardagen mitt uppdrag kräver – tänker jag nu välja att stanna upp för reflekterande skriverier, och jag hoppas att du vill följa med.

 

Att bli vald i förtroende

Nå, tillbaka till ”förtroende”. Att bli vald i förtroende. Det är ett stort ansvar. Ett rejält stort ansvar. Inför och under valrörelsen utarbetar och deklarerar vi i partierna våra handlingsprogram, eller valmanifest – ”detta vill vi göra om/när vi får ditt förtroende att leda landstings/kommun/regionverksamheten”. Vi är ute på gator och torg, och pratar med väljare och andra intresserade som vill veta hur vi tänker, varför det är som det är och berätta vad de är missnöjda med och vill ha förbättringar kring.

 

Vad gör Sjukvårdspartiet i Värmland?

Och, plötsligt – är valdagen över. Rösterna räknas. Förhandlingar och samarbeten diskuteras, överläggs – och slutligen har vi en ny majoritet. Denna mandatperiod och förra, har vi i SiV i gott samarbete tagit ledartröjan tillsammans med sex andra partier. Vi kallar oss Värmlandssamverkan. Det är förutom SiV även moderaterna, Centerpartiet, Miljöpartiet, Kristdemokraterna och Liberalerna. Tillsammans har vi uträttat mycket. Tillsammans uträttar vi mycket.

Eller är det så? När vi alla besöker sjukvården som ju är landstingets största verksamhet – så kan man undra. När vi pratar med invånare och andra som har mött sjukvården, eller andra delar av våra gemensamma verksamheter – ja då kan man verkligen undra. ”Vad GÖR ni egentligen”, var det en man som frustrerat frågade mig förra veckan. Jag hör ofta – allt för ofta - mig själv svara; ”ja det är alldeles riktigt, detta fungerar inte bra – MEN vi är på gång att utveckla/förändra – arbete PÅGÅR”.

Ja, vad GÖR vi egentligen? Och vad är okej för oss att göra? Och vi beslutar i enlighet med vad vi lovat i stor utsträckning. Så… Varför tar vissa saker sån tid?

 

Jag drivs av att samspela, att utbyta tankar och idéer - där det kan göra skillnad!

Jag har inte alla svar. Jag är fortfarande efter fem år som landstingsråd och endast sju- åtta år som politiker – relativt ny i systemet. Samhällsfrågor, vård, skola och omsorg har jag alltid brunnit för. Men visste tidigare inte att jag var politiskt intresserad. Men visst har jag alltid varit det. Bara inte partipolitiskt intresserad. Eftersom allt jag såg av det var tråkiga pajkastningsdebatter och en retorik som handlade om allt annat än utbyte av tankar och idéer.

Men så kom jag bakom kulisserna. Fick vara med där det händer.

Och jag älskar detta. Jag älskar samspelet med invånare, medlemmar, partikamrater, politikerkollegor – tjänstemän, profession, brukarföreträdare.

Och -  mycket, mycket händer också.

Jag återkommer!

Marianne Utterdahl


Skriv en kommentar


Tipsa en vän om denna nyhet:


« Visa alla nyheter
« Prenumerera
Publicerad 2017-11-07, 12:00
Uppdaterad 2019-11-07, 08:55